Jag kan i ett svagt ögonblick idag ha utlovat ett blogginlägg, jag känner nu att jag verkligen är en svag människa som tvingar fram orden.
En helg har flugit förbi, det blev en helg att minnas på många sätt men jag lämnar det till oss inblandade.
Jag längtar fortfarande till våren, jag kommer på mig själv med att stirra på nya sadlar/styrlindor och annat meningslöst och bara tänker att mmm det vore nog fint på cyklarna, jag är skadad och trött.
Mina tankar försvinner inte, jag mår inte superbra men jag ignorerar de och spelar glad, jag vet att de kommer finnas med mig ett tag. Jag fick ett samtal här om dagen från en av mina bästa vänner, vi pratade länge och om allt mellan himmel och jord, saknar så många saker och de är de små tingen som betyder nått.
Jag ligger i sängen nu, den är stor, den är ensam och tom men den är underbar ändå.
”But you came over my like some holy life, and I know the whole story, you’re the only light, only if for a night”
